Ja, vart ska man börja? 

Det är en helt vanlig dag precis som alla andra dagar. En lördag. En helt vanlig lördag, där man ska mysa med familjen och äta massa godis. Eller kanske ut på något kul med kompisarna, fest eller vad vet jag. Man ska göra Något riktigt kul!

Men så blev inte den här lördagen. Utan det blev en mardröm för flera stycken istället!

 

Det börjar med att jag åker ner till stallet för att rida på min häst maddie.

Jag hämtar henne från hagen och sätter på henne tränset sedan ut på ridbanan.

Jag rider ett dressyr pass och hon kändes jätte mjuk och fin.

Jag ska precis till att börja träna på galoppen då min kompis Ida ringer. Jag svarar glatt i telefonen då jag hör en orolig röst säga, en pojke har drunknat i sjön! 

 Ja vad ska man säga?!

 

En liten pojke på 12 år! 12 år, man ska inte behöva dö då!

Pojken har nys kommit till Sverige i hopp om att hitta trygghet och helt plötsligt förändras allt!

Han kom hitt för att få ett liv men istället tog livet slut.

Det är så orättvist! 

I alla fall så ringde jag direkt till mamma för att berätta men i stället svarade pappa.

Jag börjar med att fråga vad han gjorde. Då svarar han att han håller om min bror Edwin. Och jag frågar lite underligt varför. Då svara han, jo för det är en pojke som har drunknat och det var Edwin som hittade honom.

Efter det samtalet går jag direkt till hagen för att lämna maddi. Sedan åker jag hem. När jag åker förbi vägen som ledder mot sjön ser jag polisbilar och en brandbil. 

När jag kommer hem öppnar jag sakta dörren medan min kropp blir alldeles tom. 

Jag går in i vardagsrummet där Edwin och pappa sitter alldeles chockade. 

 

Då börjar de berätta att de gick ditt och när dom kom fram gick flera vuxna och barn i kanten av sjön och sparkade och letade efter någonting. Men allt var så konstig ingen ville ju hitta han död.

Folk letade allt vad dom kunde men visste inte säkert om han fanns där eller Någon sa även att han hade gåTT hem.

 

En annan kvinna kommer fram till mamma och berättar att en pojke är försvunnen och att dom har larmat till sos. De vet inte vart han är men hans kläder ligger kvar på stranden.

De vet inte heller om pojken har gått hem eller ligger någonstans i det mörka vattnet. 

Edwin dyker i och börjar leta bland alla andra som kämpar för att hitta pojken. Medan mamma hoppar i med kläderna på och börjar leta på andra sidan.

Edwin dyker i en gång till fast längre ut. Då i det mörka vattnet ser han ett huvud och en rygg.han simmar upp till ytan och ropade att här är han. Han ber även ett par vuxna att hoppa i för att kunna orka dra upp han. Men till svar får han, vi kan inte, vi vågar inte!

 

Ingen ville se, ingen ville hitta pojken död i vattnet. Alla hoppades på att någon skulle komma och säga att han är hemma men glömde bara sina kläder vid stranden.

 

Det är här Edwin gör något otroligt som 14 åring. Han gör det när ingen annan vågar! Han dyker ner igen och får tag i en tom kall hand och simmar upp till ytan.

Mamma kommer simmandes för att hjälpa till och helt plötsligt ser hon bara en vit tun hand komma upp. Hon tar där av över medans en annan kom simmandes så hjälptes dom åt att få pojken i land. Ambulansen hade kommit och de startar HRL.

Brevid står pojkens bror och ser på när spya efter spya kommer upp och varje gång tror broden att han ska vakna till liv!

Ambulansen tar även fram en hjärtstartare men ändå inge täcken på liv.

Broden kan inte svenska så mamma försöker förklara så bra som möjligt på engelska.

 

När de väl har fått upp pojken på båren och är på väg mot bilen kommer en kvinna skrikandes.

tårarna rinner och kvinnan ramlar ihop på asfalten medan hennes son ligger livlöst på båren. De skriker går inte att förklara sa mamma. Pojken åker med blåljus ner till akuten i hopp om att kunna rädda hans liv.

Tänk att det handlar bara om små sekunder! 

En liten 12årig pojke som var och lekte vid sjön och kom för långt ut. Han kunde inte simma.

Så tragiskt! 

På kvällen får vi ett samtal om att pojken kunde inte räddas. Det var för sent! 

 

Vi lever bara en gång och man vet aldrig när klockan slutar ticka!

 Ta vara på de sekunderna du får!

 

Det är även så mycket kärlek från alla håll och kanter. Man pratar med varandra, man visar att man bryr sig!

När något sånt här händer så håller vi ändå ihop!

Man SKA ta hand om varandra!

 

Så nu går alla våra tankar till den lilla pojken och hans familj! 

Även alla som befann sig på platsen och gjorde allt för att rädda den här stackars pojken!

Tack till er!

Styreke kram till er! 

Nu får han leka med alla andra änglar där uppe i himmelen!

 

Vila i frid!

 

💙